På midsommarafton fick jag en rejäl träningsutmaning… att på drygt tre månader komma i form för att ställa upp på Veteran VM i brottning i Aten. Nu lite mer än tre månader senare sitter jag här i soffan med några blåmärken, en öm näsa och en silvermedalj i prisskåpet! Jag gjorde det! Hurra för mig!
Ja jag vet att vi bara blev två stycken i min vikt men vi var i alla fall med om det första Veteran VM för kvinnor någonsin och satte ett historiskt avtryck! Resultatet blev 4-2 till min motståndare tyvärr men jag är ändå nöjd nu i efterhand för att jag faktiskt uppfyllde mitt mål som var att ta mig till tävlingen och genomföra den. Det var ju extra nervöst när vi inte alls visste hur stort det skulle bli och hur många tjejer som skulle ställa upp. Tyvärr blev det ju inte så många men vi var några tappra tjejer (skriver tjejer för det låter lite sexigare än veteraner haha) från Sverige, Norge, Grekland och USA. Det största avtrycket hos mig var nog faktiskt att vi visade att det är ok med tjejbrottning. Detta kan vara svårt att förstå för oss i Sverige där det är naturligt att tjejer kan hålla på med alla sporter och att det heller inte är ovanligt att killar och tjejer tränar tillsammans. Vi mötte många äldre män från olika länder som tittade på oss som om vi var djur på en cirkus eller nåt i den stilen och de fotograferade oss både i smyg och väldigt uppenbart men någonstans bryr jag mig inte om det om det på något sätt kan leda till att en tjej till någonstans får hålla på med den sport den vill!
För två veckor sedan dömde jag en tävling i Göteborg och då kom en tjej fram till mig och berättade att hon studerade i Sverige och att detta var första gången hon fick gå på en brottningstävling och titta. Hon är riktigt engagerad i brottning men har av kulturella skäl aldrig fått följa sporten live. Nu vill hon bli domare och vara en ambassadör för tjejer i sitt hemland att våga börja träna brottning och göra det accepterat. Det tycker jag är härligt och vågligt av henne! Det är verkligen Bye bye Jante!
Tyvärr har min blogg inte blivit så flitigt uppdaterad de senaste månaderna och jag tänker inte dra massa ursäkter om varför utan bara konstatera att nej det blev inga blogginlägg! Jag skriver hellre när jag är inspirerad än att bara skriva för skrivandets skull. Hoppas på mycket inspiration under hösten och ni mina fina läsare får också gärna ge mig nya idéer och mer inspiration.
En av mina kollegor tyckte att det var så häftigt med min utmaning att hon kontaktade sin gamla chef på tidningen Hallå som är en lokaltidning i Helsingborg och som drivs av Helsingborgs Dagblad. Jag tyckte det var skitnervöst och läskigt när jag blev kontaktad av en reporter som ville göra ett reportage. Men varför skriva om lilla mig var min första tanke!!! Men kom igen nu mig själv stå upp fick jag tänka om och påminna mig om namnet på min blogg. Så då blev det en intervju och artikeln skulle publiceras i lokaltidningen dagen efter jag åkt iväg till tävlingen. Vaknar dagen innan tävlingen nere i Aten och ser en massa delningar och kommentarer på min Facebook om artikeln (Artikeln i HD). Kollade in kommentarerna och märkte ganska snabbt att oj den hamnade ju inte bara i lokaltidningen utan i sportdelen på Helsingborgs Dagblad i pappersform och på webben. Hjäääälp nu fick jag ju ännu mer press på mig! Men jag tackar ödmjukast för allt stöd jag fått under min resa. Utan alla hejarop och peppningar på mina träningsstatusar så hade handduken kastats in redan några veckor efter midsommar. Det är nog inte meningen att man ska börja brottas igen efter 8 år!? Ont som …. gjorde det i alla fall och många morgnar har jag nog snoozat en hel timme extra innan jag klarat ta mig upp ur sängen haha. Men nu känner jag mig i form och ska fortsätta hålla den men så mycket brottning den närmsta tiden blir det nog inte, får låta kroppen läka lite, är ju inte 15 längre även om hjärnan tror det 😉
Ikväll gav jag även tillbaks en utmaning åt han som hetsade mig mest till denna utmaningen så Sebbe grattis till utmaningen! Utmaningen blir för honom att springa Helsingborgs Maraton på under 3h, 50 min! Det blir dubbel eloge om han lyckas få med min kära pojkvän Andy på utmaningen. Som vanligt står inga pengar på spel utan enbart äran!
Vad är din nästa utmaning? Vem vill du ge en utmaning till och vad ska utmaningen i så fall vara?
Även jag är öppen för nya utmaningar!!!
bye bye jante 